17 november 2009 tisdag

Känns som om allt är på väg tillbaka jag vill inte JAG VILL INTE! Jag orkar inte, vafan äre för fel på mig ?????? Jag blir så ledsen och arg på mig själv. Jag vill men kropen vill inte fan vad ska jag ta mig till? Nu känns det som om jag bara vill vara hemma och vara, men jag vet att det inte funkar och att jag kommer må så grymt dåligt av att bara vara hemma, men när det inte går då? Vad gör jag då? Jag har inte en annig vad jag då ska göra? Jag har ingen lust att träffa min psykolog, skolan har jag ingenting emot. Det tycker jag själv är väldigt konstigt jag förstår inte hur det kan komma sig?
hemma är liksom min tryghet såäre och jag kommer aldrig att släppa det känns det som(?) Men vem vet, en vacker dag hoppas jag att jag kommer att fixa det att jag klarar av att inte ringa mamma på en dag, klarar av att åka till praktiken och klarar allt det dära! Fan jag skulle verkligen vilja ryma här ifrån och komma tillbaka när allt är bra men det funkar inte heller. Men det känns som en bra ide i mit huvud men mitt inre mår inte bra av det eller hur man ska säga. Jag mår bra av att vara med Mamma, jocke, Syster och hennes barn Moa det är då jag mår som allra bäst faktist dom är mitt allt känns det som.
Igår så planera jag exsakt hur jag skulle göra och jocke var hemma med mig men det gick inte, jag vet inte vad som går fel. Som jag skrev igår med, mamma blir ledsen och tycker det är jobbigt och får det jobbigt på sitt jobb, jag får panik för att mamma känner så jag vill inte att någon ska lida över mig, det är ju mitt problem känns det som och är med jag vet att min mamma vill hjälpa mig med all sin kraft men jag känner mig så elak mott henne. Jag gör henne ledsen och allt fan för mig säger jag bara. Jag hatar mig inte men jag blir så arg, jag vill vara som alla andra! Jag är inte som alla andra känner jag bara. Känner mig ensam och mobbad i mellanåt.
Kompisar hör inte av sig blir bara överlämnad :( så ledsamt verkligen.


Jag skulle kunna skriva så mycket om er verkligen. I mina ögon är dom värda mer en guld. Ni är värda precis all lycka i värden!
min mamma
min storasyster
min pojkvän
min systers barn 
dom är min allra bästa vänner
verkligen
jag älskar er verkligen mest, utan er vet jag inte ens om jag skulle leva. TACK ♥



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0