31 maj 2009 söndag
Det är jobbigt att det ska vara som det är nu med allt eller det har vart såhära i flera år men i mellan åt tycker jag bara att det är grymt jobbigt :(. Jag är alldeles för duktig på att tänka tillbaka och bli arg på personen som betyder mycket för mig, jag vill inte bli så men det blir så iallafall därför börjar jag undra om det är någe fel på mig på riktigt? :/ Alla säger att det inte är det och doktorer och psykologer och alla säger att det inte är någe fel på mig. Men i mellan åt tror jag verkligen att jag har problem i huvudet :s det är fel av mig jag vet jag måste jobba på att det inte är någe fel på mig. Jag brukar tänka : äta medecin för att klara av att leva då äre någe fel på mig verkligen. Men det är helt fel av mig jag vet men ibland blir det att jag tänker så och då går jag ner helt och blit tok deppig :( det är inte heller bra. Jag måste jobba på allt med mig själv känns det som. Jag har redan sommarlov med och det är jobbigt för jag får panik i vissa läggen och tänker ; VAD SKA JAG GÖRA? Jag kan inte sitta stila, men men. Jag måste ju lära mig det funkar inte att göra något hela tiden det vet jag med. Men tror det kommer bli lättare när jag får min andra medecin med jag hoppas iallafall det ska bli bra för mig. Alla är ju värda att få må bra tycker jag.
Utan min mamma vet jag inte vad jag skulle göra, hon är en som alltid ställer upp för mig den bästa av alla för mig. Alltiid har hon hjälpt mig fast jag gjort mycket dumt mot henne så ställer hon upp jag älskar min mamma mest och min bästa storasyster med! Dom 2 är dom som stått ut med mig när jag mått dåligt..
Jag förstår inte varför jag och min pappa inte pratar eller träffas :( jag kanske måste innse att det inte att är så bra mellan våran relasjon? Jag vill ha en pappa som finns för mig som stöttar mig, exsakt som min mamma gör med mig. Jag hatar att sakna min pappa :'( det gör ont att det ska vara dåligt mellan han och mig. Förstår inte vad jag stannar kvar vid :/ det känns som om jag inte har någon pappa ibland. Aldrig ringer eller skickar sms att han saknar mig eller bara ringer och frågar om man ska hitta på något gå ut och äta eller något. Det gör ont i mig bara. Jag kan faktist känna i hjärta hur ont det gör :'( det är äckligt faktist usch :(. Därför är jag glad att jag har en undebar syster & mamma som verkligen alltid finns för mig.
Sen har jag ju occhså träffa en undebar pojkvän, han förstår mig verkligen. Jag älskar min Joachim mest <3
Nu äre tomt i huvudet och jag orkar inte skriva något mera!
Utan min mamma vet jag inte vad jag skulle göra, hon är en som alltid ställer upp för mig den bästa av alla för mig. Alltiid har hon hjälpt mig fast jag gjort mycket dumt mot henne så ställer hon upp jag älskar min mamma mest och min bästa storasyster med! Dom 2 är dom som stått ut med mig när jag mått dåligt..
Jag förstår inte varför jag och min pappa inte pratar eller träffas :( jag kanske måste innse att det inte att är så bra mellan våran relasjon? Jag vill ha en pappa som finns för mig som stöttar mig, exsakt som min mamma gör med mig. Jag hatar att sakna min pappa :'( det gör ont att det ska vara dåligt mellan han och mig. Förstår inte vad jag stannar kvar vid :/ det känns som om jag inte har någon pappa ibland. Aldrig ringer eller skickar sms att han saknar mig eller bara ringer och frågar om man ska hitta på något gå ut och äta eller något. Det gör ont i mig bara. Jag kan faktist känna i hjärta hur ont det gör :'( det är äckligt faktist usch :(. Därför är jag glad att jag har en undebar syster & mamma som verkligen alltid finns för mig.
Sen har jag ju occhså träffa en undebar pojkvän, han förstår mig verkligen. Jag älskar min Joachim mest <3
Nu äre tomt i huvudet och jag orkar inte skriva något mera!
Kommentarer
Trackback
