Jag saknar saknar allt roligt man gjorde för :( jag förstår inte varför man ska glida ifrån alla? :(. Jag har inga svar på dom frågorna jag har faktist inte ett enda svar :(. Jag fundera på att ta en lugn helg? :) Kanske med Hanna? ;D Hyra film äta godis och chips? Det låter som en bra helg. För jag orkar tamefan inte göra något i helgen jag känner mig helt jävla slut. Söndag äre första advent och ska in till stan och kolla på fyrvereriett.

jag vet inte var dom äkta är?
Jag vet inte var dom falska är?
jag vet inte om jag kommer att fixa det hära med skolan?
jag vet inte om jag kommer att fixa mit liv?
Vad vet jag då? ingenting verkar det ju som ..

Jag är verkligen ledsen inombords mig men jag orkar inte prata med folk om det. Säger man något så pratar dom endå bort det ju. Vad äre för menig då liksom INGENTING så då har jag allt för mig själv och ser hur långt jag behöver gå, Förns jag gör något dumt(?).
Käns som om jag har gått igenom det mesta i mit liv varför ska jag då finnas?

3 bilolyckor, alla var otroligt allrvarliga!
2 av dom dog, en av dom klara sig med hjärnskador!
en skilsmesa ( och som fortfarande är ett helvete )!
en deprissjon, en jävlavs massa problem det det!
skolan är ett helvete kommer aldrig få det jag behöver hjälp med!
VAD SKA MER HÄNDA I LIVET ?

Klockan ringde 08:30 imorse och jag orka jag inte gå upp gick upp sen när klockan var 08:40 då tänkte jag att jag var tvugen att gå upp. Jag gick upp och kläde på mig gick till skolan kom till skolan Tomas min BÄSTA lärare stog och vänta på mig :) vi gick in och satt oss ner han fråga hur det var med mig jag förklara hur allt var just nu. Han sa vi tar det lunt att jobba, vi prata i en halv timme och jobba en halv timme :) sen skulle jag sluta. Tack för att det finns en lärare som fattar hur jag mår TACK :).
Kom hem gjorde frukost, satte mig här med hög musik! Vet inte vad jag ska göra idag, borde duscha men jag orkar inte!


jag har ochså vart ute med hunden :)

Det är tungt att stötta en deprimerad person som är ovillig, trött, lättirriterad etc. Det är också svårt att hålla distans till de känslor av pessimism och hopplöshet som lätt kan smitta av sig och som är en del av sjukdomen. Man kanske dessutom blir ensam om att hantera alla de praktiska uppgifterna med hem, barn och ekonomi.

När depressionen drabbar första gången förstår man kanske inte att ens närstående är sjuk, utan känner sig avvisad, irriterad och arg över att den anhörige verkar besvärlig, jobbig, tjatig, slö. Särskilt äldre personer kan bli påfrestande på grund av negativism, misstänksamhet, minnesrubbningar och ibland förvirring

Det mest centrala i livet blir den deprimerades brist på intresse och engagemang. Han eller hon drar sig tillbaka, lägger ett lock över allting. Depression är en sjukdom som drabbar hela människan.

Om man märker att ens närstående förändras, är lättirriterad, trött, initiativlös och drar sig undan kan detta vara viktiga signaler. Många deprimerade brukar säga om sig själva. "Jag känner inte längre igen mig själv".

Många deprimerade vill inte gå till doktorn. Det kan krävas mycket diplomati för att motivera ett läkarbesök, även om din anhörige redan varit deprimerad vid tidigare tillfällen. Försök förstå vad motståndet handlar om. Kanske känner han eller hon sig rädd eller skamsen...

Fråga alltid om du får vara med vid läkarbesöket. Som anhörig kan du ge värdefull information om hur den deprimerade fungerar i hemmet, så att doktorn kan bedöma hur vården ska skötas.

Säg aldrig till en deprimerad att han eller hon ska försöka rycka upp sig. Det är verkningslöst, eftersom den deprimerade helt enkelt inte kan det.

Anhörigas känslor av irritation och uppgivenhet är helt normala. Det är viktigt att tala med någon om dessa känslor. Ofta räcker det att prata med en god vän. Sök det stöd som passar dig.

Tips hur du kan stödja din anhörige:

* Uppmärksamma depressiva symtom.

* Motivera att söka hjälp. Ju snabbare behandling, desto effektivare resultat.

* Stötta den sjuke i att börja medicinera; och därefter i att fortsätta med medicinerna.

* Stötta den sjuke i att ta sig igenom den första perioden med eventuella biverkningar.

* Förstå - få den sjuke att förstå - att det handlar om medicinering under mycket lång tid.

* Se till att den deprimerade äter och dricker.

* Erbjud praktisk hjälp: följ med till doktorn, uträtta ärenden, handla etc.

* Undvik vardagliga förändringar, större bjudningar, resor, flyttning, gräl, skilsmässa.

* Sök stöd för egen del. Sjukvården ska ställa upp.

* Skaffa dig kunskap.

* Sprid information. Gå med i patient- eller anhörigförening.

När depressionen är över, ställ vanliga och normala krav. Var inställd på att återfall kan ske, eller att symtom tillfälligt kan förvärras.

JAG ÄLSKAR SNÖ !

Jag orkar ingenting, kropen är helt jävla slut känns det som. Vad äre som är fel? Jag skulle vilja ha hjälp men jag vet inte vad jag ska ha för hjälp? :( det är så jävla jobbigt faktist.. Skolan funkar inte för mig tycker jag :/ jag kommer få gå uven men det gör ingenting för min del, tycker det kommer bli skönt :) och jag hoppas jag kommer få den hjälp jag behöver och den rätta(?). Jag försöker ta hand om mig själv men det går inge bra :'( jag orkar inte ens gå till min egen psykolog längre! Vafan äre för fel på mig?

känner mig såhär ;

hejsan hejsan
helgen har vart rätt bra :) det bästa är att jag har vart med Viktor hela helgen ;D
jag älskar dig <3

-

jag mår dåligt, men kämpar så det bara skriker om det ibland är det inte lätt men jag verkligen försöker göra det bästa,Men jag är inte duktig på det :/
tack mamma, jessica och viktor <3
jag älskar er

orkar fan inte skriva mera! hej

Igår vare värdens jävla katastråf idioter och bråka hela tiden :@ :( tråkigt.
Tack för prat stunden igår Lollo :) vad som en händer kommer jag alltid att finnas för dig <3

hoppas på en bra dag idag bara :)

ring om det händer något roligt :D